Svampens tid är förbi

Skogen är verkligen en plats för avkoppling för mig, lantis-unge som man är i hjärta och själ. I min barndoms skog, som enligt min mor är så liten att det inte ens kan kallas skog (hon kallar den "backen") hade jag (och har fortfarande) en favoritplats i en glänta vid ett kärr där jag då och då slog mig ner vid ett visst träd och bara "var". Filosoferade lite och så gick jag hem igen. Men jag hade min egen stund. Det är fortfarande viktigt för mig att ha den där stunden, även om den numera oftast blir väldigt kort och inte mer än högst en gång om året på just "min plats". Att plocka bär och svamp är en skön kontrast till stadslivet. Tyvärr har det blivit alldeles för lite av det den här säsongen, men med några bilder kan man lättare minnas känslan...