Julgransplundring med generationsskifte

Idag blev jag påmind igen om hur fort tiden går. Jag och 3-åriga dottern var på vår första gemensamma julgransplundring. Senast jag var på en sådan var i min egen barndom och det var ju inte precis igår. Snarare en sisådär 25 år sedan.

Det roliga är att dagens julgransplundring var just i samma bygdegård där jag själv dansade kring granen med min mamma. Då. För 25 år sedan. Dessutom är "dansledaren" densamma. Krutgumman Inez, med sin aktningsvärda ålder av närmare 80 bast (!), fångade entusiastiskt allas uppmärksamhet och fick oss att svinga de lurviga till den gamla klassikerna "Prästens lilla kråka" och "Små grodorna" i ett rasande tempo.

Skillnaden är att idag var det jag som var mamman. Och de andra mammorna och papporna var de som gick i samma årskurs, i samma konfirmationsgrupp eller som spelade i samma fotbollslag som mig när vi var små. Och nu möttes vi i samma ringdans igen. Ett generationsskifte kan inte bli tydligare.

Julgransplundringen innebär, utöver nostalgi, ett definitivt slut på julen. Det betyder att det är fritt fram för våren att göra sina första trevande försök och vad är väl härligare än att ersätta julgranen med en bukett tulpaner?! Våren - var hälsad!