Efterklok

Det är inte utan att jag, lite så här i efterhand, grämer mig över att jag inte tog chansen. Men det kom så plötsligt och jag var inte förberedd. Om jag bara hade vetat. Jag menar, när kommer jag att prata med självaste BERT nästa gång? Det kanske aldrig händer igen och då är oddsen att jag någonsin kommer att hamna på svensktoppen så gott som obefintliga. Attans. Nu när det var HAN som ringde MIG och allt. Suck! (Att han ringde berodde inte alls på att min chef hade sökt honom tidigare på dagen och därför lämnat ett missat samtal efter sig. Nej, det här var helt enkelt så att Bert hade fått ett tips om min sångröst! Eller...?)